Indexfonder är dömda att misslyckas med det som är denna fonds målsättning: generera bättre avkastning än index.
Risken för en aktivt förvaltad fond ligger inte i att avvika från sitt jämförelseindex, utan i att snegla för mycket på det.
Få saker kan med kort varsel och utan pardon ge upphov till större dråpligheter än börsen. Det är som om det hela är ett skådespel där manusförfattaren låter sin förkärlek för ”ödets ironi” få fritt spelrum. ”Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad…”
I ett drama där alla som sticker ut hakan med bestämda uppfattningar förr eller senare tvingas betala ödmjukhetens tribut är det fullt begripligt att det finns aktivt förvaltade fonder, som sneglar så pass mycket på sitt jämförelseindex att de mer eller mindre blir sitt index.
För den enskilde förvaltaren minskar det den försmädliga risken att behöva se ut som en fåntratt. Eller som en äldre gentleman från östra Nebraska konstaterat, så har aldrig en enskild lämmel blivit uthängd i pressen för att ha gått i ett lämmeltåg.
Andelsägarna betalar priset genom att betala dyrt för en pseudo-indexfond. Risken att behöva stå där, med dumstrut och hela kittet, är en risk som är helt nödvändig att ta för att ge sig själv möjligheten att generera överavkastning.
Närmare 80 procent av Aktiesparfondens portfölj ligger utanför jämförelseindexets vikter. Det är inget nyckeltal som styr placeringsbesluten, utan en residual. Det blir helt enkelt vad det blir när aktier väljs och väljs bort. Risken ligger inte i avvikelser från indexets alla komponenter, utan i om placeringsbesluten är rätt. Portföljen är bred och platt med närmare 50 innehav, där inget väger tyngre än 4,2 procent. Trots det är det rimligt att räkna med att fonden kommer att avvika från jämförelseindexets utveckling. Hittills har den avvikit på ett positivt sätt.
I ett rapporttungt juli steg Aktiesparfonden med 2,5 procent, vilket var 3,5 procentenheter bättre än fondens nordiska jämförelseindex VINX. Över fondens första fyra månader uppgick därmed avkastningen till 11,6 procent. Det var nära nog 9 procentenheter bättre än index och mellan 8,1 till 11,5 procentenheter bättre än storbankernas motsvarande Nordenfonder.
I finansiella sammanhang ska man aldrig tro på någon som lovar något, eftersom det bara är idioter och bedragare som vågar sig på något så dumt. Med det sagt vågar fondens förvaltare ändå lova att det kommer att komma perioder där det blir betydligt mer motigt än vad det varit initialt.
På tal om storbanker var Handelsbanken tidigt ute med att inkludera Aktiesparfonden i sitt fondutbud. Nu har Nordea följt efter och gjort fonden tillgänglig för sina kunder. Föreställningen om vilka banker som är receptiva och snabbfotade, behöver inte alltid överensstämma med vilka som faktiskt är det.
***
Få saker får en mer oproportionerlig tyngd än de omkring 90 dagar, som paketerats och serveras i form av en rykande färsk kvartalsrapport. Rapportperioder blir ofta en kavalkad av förhastade och alltför hårt dragna slutsatser, när föreställningarna om framtiden kalibreras med backspegeln som sextant. Årets årgång av halvårsrapporter var ett minfält, där få förmodligen klarade sig helskinnade. Den verkstadstunga fredagen 18 juli blev i relativa termer en av fondens absolut sämsta börsdagar i dess korta existens.
Ett av de stora utropstecknen var Sandviks orderutskåpning av ärkerivalen Epiroc på gruvområdet. Medan Sandviks Mining-division redan hade rapporterat en organisk ordertillväxt på 18 procent, stannade det på 2 procent för Epiroc.
När Epirocs ordersiffra ackompanjerades av ett rörelseresultat, som var svagare än analytikernas förhandstips, gjorde det att aktien hade sin sämsta rapportdag sedan covid-utbrottet. Minus 9 procent.
Ordrar är slagiga till sin karaktär och den som backar bandet till tredje kvartalet 2023 finner att det organiska ordergapet då var lika stort, fast i Epirocs favör.
”orderingång” är en siffra med mjuka konturer. Epiroc valde exempelvis att bara räkna in 100 mkr i andra kvartalets orderingång, från en stor gruvmaskinsorder från Fortescue på totalt 2,2 miljarder kronor. Ett mer publikfriande bolag hade förstås räknat in hela klabbet. Exempelvis räknade ABB in 600 miljoner dollar på ett bräde från ett 10-årigt serviceavtal.
Även om vi backar ut stora ordrar ur jämförelsen var Sandviks organiska ordertillväxt dubbelt så bra som Epirocs i kvartalet. De som hävdar att Sandvik gör kaos med ärkerivalen på gruvsidan kunde klappa sig själva på axeln och få sina uppfattningar bekräftade.
Detta läger tillhör vi inte. Aktiesparfonden äger noll aktier i Sandvik, men äger betydligt fler aktier i Epiroc nu än för en månad sedan.
Att Sandvik redovisar signifikant högre orderingång i ett kvartal betyder inte att mining-divisionens tillväxt strukturellt kommer att ligga på en högre nivå än Epirocs. Över tid kommer detta duopol mer sannolikt hålla hyfsat jämna steg med varandra.
Däremot har Sandvik ett strukturproblem. Mining-divisionen och den betydligt mindre krossdivisionen Rock Processing, hänger samman med ett affärsområde som befinner sig i den palliativa fasen.
Affärsområdet, som kanske mest är känt som Machining Solutions, men som efter en köpräd av högvärderade mjukvarubolag för närvarande heter Machining and Intelligent Manufacturing, växer inte. Under de senaste fem räkenskapsåren är den organiska tillväxten negativ. Den starka positionen inom gruvutrustning späds ut och på totalen har Sandvik på koncernnivå vuxit ungefär som SKF och inte i närheten av Epiroc.
Valet mellan Sandvik och Epiroc var relativt enkelt när fonden startade i slutet av mars. Sedan dess har Sandvik genererat 17 procents avkastning gentemot 0 procent för Epiroc. Det gör egentligen bara valet ännu enklare idag.
Sandvik styckades på fel ledd när Alleima, efter en segdragen process till slut delades ut till ägarna. Det mer naturliga hade varit att dela ut de två gruvrelaterade verksamheterna för att i ett andra steg dela ut SMT/Alleima.
Nu lär konglomeratstrukturen vara cementerad. Sandviks värderings-multipel har skruvats upp mot det som varit toppnivåer senaste fem åren och den som lånar in Epirocs, Metso och Kennametals värderingsmultiplar inser att det i nuläget finns ett negativt värde att utvinna i ett styckningsscenario. Och om nu någon läskas av den industriella mjukvara som utgör en procent av bolagets försäljning, så finns det ett betydligt större bolag som sysslar med sådant som heter Hexagon.
Aktiesparfonden fortsätter kort och gott att föredra det renodlade alternativet framför konglomeratet.
Och för att minska risken för eventuella missförstånd kring värdet av kvartalsrapporter är skribenten stark anhängare av den svenska modellen med fyra utförliga rapporter, som kompletterar årsredovisningen. Det räcker att ta Stena-färjan 3 timmar västerut för att informationsgivningen ska bli betydligt sämre. Inte heller har skribenten något emot överreaktioner på rapporter, även om det kan bli svettigt när de kommer på en och samma dag, när inomhustemperaturen visar +30 grader.
***
Vid utgången av juli var Aktiesparfondens tio största innehav i fallande ordning: Alfa Laval, Atlas Copco, Essity, Getinge, Kone, Epiroc, Tigo, Huhtamäki, Hufvudstaden och Tryg.
Det förvaltade kapitalet uppgår nu till drygt 870 Mkr. Vi tackar för förtroendet.